Bandyns historia


From the Blog


Bandyns historia

Bandy är en kombination av bollsport, lagsport, issport och vintersport. Bandy spelas mellan två lag med elva spelare i vartdera laget. Samtliga utespelare har klubbor men till skillnad från ishockey har bandymålvakterna ingen klubba. Precis som i fotboll gäller det att få in bollen i motståndarlagets målbur och det lag som har flest poäng när matchen är slut vinner. Så långt är de flest med när det gäller sporten men varifrån kommer den ursprungligen och var har den sitt starkaste fäste?
Bandy räknas in under hockeysporterna och inte helt förvånande har sporten sitt starkaste fäste i de skandinaviska länderna och Ryssland. Sporten sprider sig dock sakta över världen och Kazakstan har börjat utmana de tidigare nämnda länderna när det kommer till VM. I begynnelsen spelade både kvinnor och män bandy men det var först på 1970-talet som dambandyn organiserades ordentligt och det första VM:et spelades först 2004.

Bandy har anor från medeltiden


Föregångare till bandy som vi känner till den i dag fanns och spelades både på Island och i Ryssland under medeltiden. På Island kallades spelet för knatteikr. Den moderna bandyn däremot har sitt ursprung i Storbritannien, närmare bestämt de nordöstra delarna av England.  Bury on Fen är den stad som räknas som bandyns födelseort och 1875 spelade man den första reguljära bandymatchen ”Hockey on ice” i London, mer exakt i Crystal Palace. Knappt tio år senare 1882, enades klubbarna i Fen-distriktet om några gemensamma regler och när National Bandy Association grundades 1891 skapades även en officiell regelbok. Samma år spelade man även den första internationella bandymatchen när lagen Bury on Fen från Storbritannien och Haarlem från Nederländerna möttes. Intresset var väckt och sporten spred sig snabbt ut i övriga Europa via engelska turister som reste till vinterkurorter som Budapest, Davos, Sankt Moritz och Wien. Bandyn kom till Sverige 1895 med greve Clarence von Rosen och var en av sporterna som fanns med på programmet till Nordiska spelen.

Ishockeyn tog över


När ishockeyn blev en olympisk sport 1920 och bandyn inte blev det, försvann intresset för bandy i de allra flesta länderna. Men det levde kvar i Norden, förutom Danmark samt i Ryssland och Kazakstan, där de kalla vintrarna gjorde det lättare att frysa en stor yta med is innan den konstfrusna isen började användas. 1952 var bandy uppvisningssport vid vinter-OS och då deltog bara Finland, Norge och Sverige. Sovjetunionen, som då spelade med egna regler, tog initiativet till ett utbyte med de nordiska länderna i och med att de såg dem spela i Oslo, och man kom överens om gemensamma regler. De viktigaste förändringarna i reglerna var att de kortare nordiska klubborna, de större nordiska målen och den sovjetiska modellen på sargen skulle gälla. Tre år senare bildade man det internationella bandyförbundet och Sverige mötte Sovjetunionen i Moskva där matchen slutade 3–3. Det första världsmästerskapet spelades 1957 i Helsingfors och Sovjetunionen dominerade sporten under många år. Det tog drygt 20 år till innan sporten återigen skulle börja sprida sig till övriga länder i världen och samtidigt började även de första landskamperna på damsidan att spelas.

Ishockeyn tog över